Hej, hejdå!
Nu flyttar jag. Till annan adress. Ny blogg. Säkerligen blir det lite samma sak som här; en del skrivande, en del mamma, förlusten av henne, en del längtan, önskan, tankar! Kamp! En del människor jag gillar! En del grejer jag gör. Kom med mig, vetja!
http://www.hallabiblan.blogspot.com
Vi ses.
Bokmässan
Snor
Från och med idag blir det jonglering. Fem minuter om dagen, ihop med 20 situps och 20 armhävningar. Jag börjar jonglera med äpplen.
Från och med idag... Jag vet inte. Jag dricker ju kaffet, väntar in posten varje dag eftersom jag älskar, ja, ÄLSKAR att få rolig post hem i brevlådan.
Jag har två texter ivägskickade till två olika personer för hopp om kärlek. Vi får väl se om det blir något samarbete.
Om jonglering...
När jag jonglerar så funkar det en liten liten stund. Jag kan kasta dem några varv, någon minut, men det slutar alltid med att jag kastar iväg någon boll. Oftast är det högerhanden som börjar konstra vid minsta distraktion. Att jonglera skulle alltså i mitt liv vara en mycket viktig träning i att inte tänka, bara låta kroppen göra. Min mamma brukade ibland åka på små helgretreater med zen-meditation. Bara låta tankarna flöda. Inte fästa sig vid dem. Detta tänkte jag försöka applicera på att träna jonglering. Av min kompis Konja ska jag nu få ett set bollar att öva på, och blir jag riktigt riktigt duktig tänker jag skaffa riktigt fina läderbollar.
Lite mer cirkus - och tvärtom dessutom - i mitt liv är alltså tanken. Jag har redan sytt en tygpåse av en liten gardinbit.
Blev förresten intervjuad i Vårdfokus (Vårdförbundets tidning) och man kan läsa intervjun HÄR. Jag har dessutom att prata på Lungcancerförbundet STÖDETs "baluns" på Oscarsteatern den 1 november. Det är lungcancerdagen som uppmärksammas och i år är det anhörigtema. Känns bra och viktigt!
Dalarna my love
I helgen har jag sågat ner ett träd som visade sig ha rosa kött. Eller trä. Helt vackert ljusrosa. I helgen har jag även hängt med halva gänget Munter, med mina egna förtjusande barn och med Kå. Vi har liksom bara gjort Dalom. Jag har åkt massor av rutschkana, pussat bebismage och sjungit Blå tåget. Fattat att jag skulle vilja ha en ipad. Sådan var helgen. Fattat att jag behöver arbetsbyxor. Riktigt snygga med små fack och fickor överallt.
Annars har jag:
Skickat tillbaka näbbstövlarna och ordnat så jag får ett par större.
Skickat text till två olika människor för eventuellt samarbete. (Oh! Poesi!)
Sålt tre vamlingbolaget-tröjor på Tradera.
Nu är det yogi.
Kreativ explosion
Idag har annars två ting i kreativitetens namn skett. I brevlådan ramlade ett riktigt tjockt brev från Lou ner på mattan! Vi är mitt inne i en febrig brevväxling om skrivande, om orden och om livet mitt i detta. Det är så satans behövligt att lägga ut allt detta över sidorna! Jag blir så inspirerad att jag börjar på ett svar redan innan jag hunnit läsa klart brevet!
Sedan mötte jag Torkel för en fika och prat. Vi pluggade kreativt skrivande tillsammans en gång i tiden och möts ibland över en kopp kaffe e.dyl. Han har liksom jag lidit en ryslig förlust i sitt liv och ägnar sig som jag åt kreativa uttryck, även om han i första hand är bildkonstnär. Han är en av de klokaste människorna jag känner och tanken på att vi kanske skulle ta och göra något tillsammans om det vill sig känns riktigt fint.
På onsdag ska jag äta lunch med fint folk på Stockholms sjukhem. Och den 22a är det tre år sedan mamma dog. Jag saknar henne så att det värker.
Humör
Skrivjournal
Om dikter.
Jag har börjat skriva dikter! På nyy upptäcker jag hur fint det är att förlora mig i formuleringar som inte alls behöver följa rim och reson! Ikväll har jag suttit med ett gäng poem och liksom bara läst och sorterat. Vad är det jag har skrivit egentligen? Jag har ställt frågor till texterna, skrivit ner dem med färgglad penna. Många frågor, många svar, intressant det jag skrivit? Jag inbillar mig det. Faktum är i alla fall att jag drar mig lite för att sätta igång med romanen igen. Jag låter henne vila. Ibland är vila det enda alternativet. Det vet jag som tvåbarnsmor. Det som inte skriver sig ska inte skrivas. I alla fall inte just nu. Det kommer att komma en annan dag!
Sköna söndag
Den här helgen har varit toppen! Skitfin, rent ut sagt. Igår begav vi oss till Kärrtorp för loppis och sol-häng med finfolk.
(foto: Marita Castro)
Jag fick även chans att lämna över Tuppen till Marita, a.k.a Fågelfloden Biotop. Ursprungligen härstammar han från Säter, där han under andra världskriget var min mormors tupp som sedemera blev uppstoppad av hennes far. När Isak, vår hund när jag var liten, fick tag på tuppen förlorade den sin näbb och en vinge, och har sedan dess stått på en hylla och varit olycklig. Jag har alltid gillat denna stympade tupp, men har av diverse människor som korsat min väg alltid blivit förbjuden att ha den framme. De senaste åren har han bott i en pappkasse i ett överskåp, men har alltså nu äntligen funnit sin fristad. Har ni några fåglar hemma som behöver nytt hem så tycker jag att ni ska låta dem komma till Fågelfloden. Där kommer de att vara i gott sällskap!
Annars har vi sovit länge på morgnarna, ätit mysfrukostar och hängt med fina diamanter till människor både igår och idag. Av bara farten får Juno vara hemma från förskolan imorgon, så att helgen ännu lite mer kan förlängas.
PeEss. HEXAgruppen har förresten skickat in sitt bidrag till Brombergs poesiantologi 2012. Hoppas sannerligen på att halka med på ett hörn, och återkommer såklart om detta senare. Nu Blir det plockaleksakerfrån golvet en stund och sedan skriv.
RIP BYTER PERSPEKTIV
Idag gick poesie-bloggen BYTER PERSPEKTIV i graven i den formen som vi känner den. BYTER PERSPEKTIV grundades i april 2007 och var ett experiment i kollektivt skrivande inom poesie-gruppen HEXA (Anna Liv Lidström och jag själv). 90 dikter senare och en liten, men trogen läsekrets, känner gruppen att det är hög tid att gå vidare. Nya projekt ligger och pockar på uppmärksamhet. Kanske snabbare än någon anar.
Tack för allt. Over and out
/HEXAgruppen.
Om trötthet
Och ute skiner inte ens solen.
Ord och inga visor
För ett par dagar sedan damp det ner ett platt paket i min brevlåda. Morbror stod som avsändare, och när jag öppnade paketet låg Jenny Tunedals senaste. Mitt krig, sviter. Och glädjen! Jag fick Tunedals förra av samma Morbror när jag satt bredvid mammas säng någon av de sista dagarna och vakade. När jag då slog upp boken hamnade jag mitt i sviten om ensamhet. Mitt krig, sviter handlar om förlusten av en mor och att själv vara mor. När slagfältet ligger inom en istället för utom. Jag är mållös. Att få den, och att få den av Morbror värmer. Glädjer. En present som gång på gång liksom ruggar upp något mjukt och lent inom mig! Tack!
Jag har också beställt ett par näbbstövlar idag. Sådana från Docksta som både jag och mamma hade varsitt par av när jag var liten!
Regniga dagar
Förhoppningsvis kommer böckerna från Bokus idag i alla fall.
Lou
Annalivet
Augusti 2002: Spänd förväntan. Första skoldagen på Jakobsbergs folkhögskolas skrivarlinje. Klassrummets namn var Idun. Första gången vi träffades.
Juni 2003: Starten för vår brevväxling. Vi började först över sommaren. Ord i tjocka buntar fick åka mellan temporära sommaradresser och skrivandet blev som en feber. Vi bestämde oss för att fortsätta så att vi även i stunder av skrivande kramp ändå skulle skriva.
Cirka 2006? Vi går med i Smorgasboard. Jag något innan Anna Liv, och ett äventyr med täta resor till vackra underbara staden tar vid. Magiska stunder i skrivandets tecken, konstprojekt och gott vin! Marknader! Poesie!
2007: Startar vi skrivargruppen HEXA inom vilken poesie-bloggen BYTER PERSPEKTIV föddes. HEXAgruppen som fortfarande i denna stund lever och sjuder och där planer för framtiden smids.
Annalivet är en vän i vinden. I poesin. Genom kärlek och hat. Ikväll möts vi vid Björns trädgård för samkväm och själavård. Det är en ynnest att gå ha Anna Liv i mitt liv som vän och som skrivarkollega. Ovan antecknade datum är särskilt viktiga datum och hållpunkter för vår vänskap. Sedan nio år har naturligtvis en god del annat också skimrat förbi över himlen. Stort som smått, varmt som kallt.
